Soluppgångar och solnedgångar

Vid Leinewehr i Döhren

Vissa oaser av stillhet visar sin särskilda charm redan tidigt på morgonen, under den blå timmen. Dammen vid Leineinsel i Döhren är en sådan plats där man kan hämta nya krafter och andas ut ordentligt innan dagen verkligen kommer igång.

Flod med hus i bakgrunden — Utsikt över Leineinsel vid Wollewehr.

När allt fortfarande är lugnt runt omkring och staden långsamt vaknar till liv, är det precis rätt tid att drömmande sitta på de kantiga stenarna vid Leines strand och se solen gå upp. Och plötsligt blir det återigen solklart varför kraften ligger i stillheten.

Förr i tiden tvättades kläder vid Wolle-dammen

Det har inte alltid varit så fridfullt och lugnt här runt Leineinsel. För drygt 45 år sedan stod det, där de vackra husen står idag, industribyggnaderna tillhörande Döhrens ulltvätt- och kammfabrik, i Hannoverkretsar även kallad ”Döhrener Wolle”. Sedan 1870-talet renades och kammades rå fårull från Australien, Nya Zeeland och Sydamerika vid den damm som uppfördes redan 1667 i floden (och som då fortfarande försörjde en vattenkvarn på Döhrener Leineinsel). Tack vare det gynnsamma läget direkt vid floden Leine, som alltid tillförde tillräckligt med vatten för att tvätta ullen, utvecklades ”Döhrener Wolle” snabbt till ett storföretag med 2 000 anställda. Uppgången varade i ett helt sekel, men 1973 lades verksamheten ned. Efter att byggnaderna rivits uppstod det nuvarande bostadsområdet på det tidigare fabriksområdet. Åtminstone har några vittnesbörd från den tiden bevarats: klocktornet från 1909, till exempel, med sina pittoreska hörntorn och tinnar (det fungerade en gång som slangtorn för fabrikens brandkår), liksom arbetarbostadsområdet ”Döhrener Jammer” och vädurskulpturen vid gatuhörnet Am Uhrturm/Am Leinewehr, som ursprungligen restes 1893 som en symbol för sammanslagningen av de fyra tyska ullkammarna till ”Deutsche Kämmerkonvention”.

Det finns fortfarande tre platser kvar till frukosten vid vattnet

Men inte heller den gamla Wolle-dammen var av bestående karaktär: År 2004 lät staden Hannover riva den förfallna anläggningen och anlägga en plan betongtrapp i flodbädden, över vilken Leines vatten idag virvlar. Från ”balkongen” vid vägkanten nära bron kan man i lugn och ro betrakta det livliga myllret i floden. Mycket mer idylliskt och ännu lugnare, både vid soluppgången och i skymningen, är den lilla platsen med en bänk vid Wiehegraben uppströms längs Leine, dit en stig längs husen ovanför dammanläggningen leder. Till den smala sandstranden, som syns på motsatta stranden, leder däremot endast en stig som slingrar sig genom buskaget bakom den närliggande bron vid Johann-Duve-Weg längs Leine.