Simhallen i Ihme-Zentrum

© Matthias Kothe

Den som söker, han finner

I grund och botten har det alltid varit mottot på Ihme-Zentrum. Den enorma betongbyggnaden är på många ställen så krånglig och svåröverskådlig att man måste ha en mycket god orienteringsförmåga för att inte omedelbart gå vilse i den numera på många ställen förfallna anläggningen. Och var ligger, eller låg, då den påstådda simhallen? Skattjakten börjar redan när man kliver in i Ihme-Zentrum, som sträcker sig över flera våningar både uppåt och nedåt och förflyttar det välbekanta till en annan dimension: Medan det underjordiska garaget ligger på gatunivå och våningen därunder, ligger shoppinggallerian på första våningen ovanför och nås (eller nåddes en gång) via rulltrappor och broar.

Den som nu går in i Ihme-Zentrum via Spinnereistraße i norr, mittemot de tre ”Drei warmen Brüdern” från värmekraftverket Linden, befinner sig faktiskt på samma höjd som den övre parkeringsvåningen i det underjordiska garaget och promenerar på den smala trottoaren mot Schwarzer Bär med utsikt över Ihme, rakt längs en oputsad vägg av vit kalksten – och precis bakom den ska simhallen ha legat, där ingen någonsin simmade. Enligt uppgift fungerade den spöklika simhallen under 1980-talet som arkiv för Hannovers kommunala verk. Inget av detta tyder längre på det idag i den spöklikt mörka passagen med sina byggstaket, blanka betongpelare och brädväggar. Verkligen ingenting alls?

© Matthias Kothe

Inte här och inte helt: Den som går vidare från kalkstensväggen mot huvudingången till Lee-Gym-kampsportskolan kommer efter några steg att se en smal spiraltrappa på vänster sida som leder uppåt. När man tar det sista trappsteget kommer man upp till våningen ovanför den tidigare, numera förfallna och helt avspärrade shoppinggallerian. Mitt i den ödsliga tomheten under fötterna och den lilla idyllen i grönskan på övervåningen syns de gamla ventilationsschakten från den simhall som aldrig togs i bruk – de känns igen på sina gulmålade ventilationsgaller ovanför den mörkbruna träpanelen. Den som tittar lite närmare kommer också att lägga märke till den storslagna utsikten därifrån över stadens tak. 

När en plan blir en utopi

Att det är helt osynligt är ytterligare en öppen hemlighet kring Ihme-centret, som för övrigt uppfördes på tomterna där den mekaniska väveriet – som stängdes 1961 – och Lindens bakpulver- och brödfabrik tidigare låg: Komplexet är i sin helhet, och särskilt i området kring Ihmeplatz, utformat på ett sådant sätt att man i efterhand skulle ha kunnat bygga en tunnelbanetunnel under fundamentet för den planerade D-linjen i Üstra-Stadtbahn Hannover. Som bekant har detta hittills inte skett, liksom invigningen av den planerade simhallen och tyvärr inte heller den sedan flera år tillbaka försenade renoveringen och återupplivningen av den cirka 285 000 kvadratmeter stora ”staden i staden”.