Hannah Arendt

© Käte Fuerst

Hannah Arendt

Hannah Arendt föddes den 14 oktober 1906 i Hannover-Linden. Efter sin skolgång i Königsberg studerade hon filosofi i Marburg, Freiburg och Heidelberg, framför allt för Martin Heidegger och Karl Jaspers, samt teologi och klassisk filologi. 1928 disputerade hon under Jaspers med en avhandling om kärleksbegreppet hos Augustinus. 1929 gifte hon sig med Günther Stern (Günther Anders), från vilken hon skilde sig 1937.

Flykten från Tyskland och återkomsten till Europa

1933 greps Arendt i Berlin för olaglig verksamhet för den ”Sionistiska föreningen för Tyskland”, men släpptes efter en kort tid i fängelse. Därefter flydde hon via Prag till Paris, den första anhalten i hennes exil. I Paris avslutade hon sin bok om Rahel Varnhagen. Arendt arbetade bland annat för "Jugend-Alijah" för att rädda judiska barn. 1941 lyckades hon fly till USA tillsammans med Heinrich Blücher, sin andra make.

1951 blev Arendt amerikansk medborgare. Hon arbetade som journalist och hade olika läraruppdrag, blev känd som kolumnist i den tysk-judiska veckotidningen ”Aufbau”, var redaktör vid förlaget Schocken och verkade som verkställande direktör för ”Commission on European Jewish Cultural Reconstruction”. 1949/50 reste Arendt runt i Europa. Det blev ett återmöte med Jaspers, med vilken hon alltid hade hållit kontakten genom brevväxling. Dessutom ägde det rum ett första möte efter kriget med Heidegger, med vilken hon hade avbrutit kontakten på grund av hans stöd för nazisterna efter 1933.

Författare och forskare

1951 utkom hennes bok ”The Origins of Totalitarianism” (sv. 1955: ”Totalitärt styre: dess grunder och ursprung”) i USA och Storbritannien, vilket gjorde henne världsberömd. Därefter följde ytterligare publikationer på engelska och tyska om ämnen som rörde gränslandet mellan politisk teori och praktisk filosofi. 1958 utkom hennes huvudverk inom detta ämne: "The human condition" (sv. 1960: "Vita activa"). På uppdrag av tidskriften "The New Yorker" följde hon 1961 rättegången mot Adolf Eichmann. Den bok som blev resultatet av detta, "Eichmann in Jerusalem" (1963), utlöste en kontroversiell debatt. Efter många års undervisning som gästprofessor vid olika amerikanska universitet tillträdde hon 1963 en professur i statsvetenskap vid University of Chicago och därefter (1967) vid New School for Social Research i New York. Hannah Arendt avled 69 år gammal den 4 december 1975 i New York.

Priser och utmärkelser

Förutom många andra utmärkelser tilldelades hon 1959 ”Lessingpriset” av den fria hansestaden Hamburg, 1967 ”Sigmund Freud-priset” för vetenskaplig prosa av den tyska akademin för språk och litteratur, samt 1975 ”Sonningpriset” för bidrag till den europeiska kulturen, som delas ut av den danska regeringen.

Många minnesplatser

© HMTG

I delstatshuvudstaden Hannover hedras stadens berömda dotter på många olika sätt: På hennes födelsehus i Hannover-Linden finns en minnesplakett, och i stadsbiblioteket finns ”Hannah Arendt-rummet” med föremål från hennes personliga ägo. En skola och en gata i närheten av rådhuset och delstatsparlamentet är uppkallade efter henne – och sedan 2015 hyllar det representativa torget framför delstatsparlamentet den politiska teoretikern och filosofen. Varje år delas Hannah-Arendt-stipendiet ut, och i samarbete med Leibniz-universitetet i Hannover samt Volkswagen-stiftelsen bjuder delstatshuvudstaden varje år in till Hannah-Arendt-dagarna.

På hemsidan www.hannah-arendt-hannover.de finns all viktig information om Hannah Arendt och evenemangen. Och genom inrättandet av en Hannah-Arendt-elevprofessur vid Helene Lange-skolan under beskydd av borgmästare Stefan Schostok engagerar sig den kommande generationen för Hannah Arendts arv i denna stad