Troligen under andra hälften av 1200-talet anlades Sankt Nikolaus kyrkogård utanför staden, framför Steintor, i anslutning till ett sjukhus där människor som drabbats av spetälska isolerades. Senast från och med 1325 försågs den med en kapell för begravningsceremonier.
Fram till 1500-talet växte kyrkogårdens betydelse. Den fungerade som begravningsplats för de många offren för pestepidemierna samt för de många döda från trettioåriga kriget och sjuåriga kriget.
Därför måste kyrkogården mellan 1355 och 1824 utvidgas fyra gånger norrut. Eftersom den till slut inte längre kunde utvidgas på denna plats övergavs den från och med 1866 och tillhör sedan 1890 staden Hannover.
Under de följande åren omgestaltades kyrkogården till en grönområde, samtidigt som dess historiska karaktär bevarades.
Under andra världskriget ödelades grönområdet, och många gravstenar samt kapellet skadades allvarligt.
Den tidigare kyrkogårdsområdet drabbades av ytterligare allvarliga förluster under återuppbyggnaden efter kriget. Utvidgningar av gatorna krävde att minneshallen revs och att kapellruinen delvis revs. Förlängningen av Celler Straße delade upp den tidigare sammanhängande anläggningen. 30 procent av den historiska kyrkogårdsytan gick förlorad, och antalet gravstenar minskade från 647 före 1953 till 278 gravstenar år 1987.
På grund av sin historiska betydelse och för att bevara de bevarade delarna av kyrkogården blev St. Nikolai-kyrkogården 1987 kulturminnesmärkt.
Sankt Nikolai-kyrkogården på hösten
Inom ramen för programmet ”Hannover City2020+” genomfördes en genomgripande omgestaltning av området Klagesmarkt/Goseriede. Genom att minska vägbredden och ta bort rondellen vid Klagesmarkt har den norra och södra delen av kyrkogården återigen kommit närmare varandra. Detta gjorde det också möjligt att åter frilägga kapellruinen. Söder om kapellet har 28 av de äldsta och konstnärligt mest värdefulla gravstenarna samlats i ett lapidarium eller placerats vid kapellet. Ytterligare gravmonument har delvis ställts upp på nytt på grönområdet. Det mest kända gravmonumentet är ”Jüngling”, uppfört till minne av den hannoverske poeten Ludwig Heinrich Christoph Hölty.