Calenberg-festen

Slottet Calenberg (senare benämningar: Schloss Calenberg och Feste Calenberg; ruinens nuvarande benämning: Alt Calenberg) var en medeltida låglandsborg nära Pattensen, i stadsdelen Schulenburg, 13 km väster om Hildesheim. Den uppfördes från år 1292 av den welfiske hertigen Otto den Stränge i Leine-flodens floddal mellan två Leine-armar som en vattenborg på den södra delen av kalkmergelbanken Calenberg.

I början av 1500-talet byggdes den om till en fästning. Denna fästning Calenberg gav namn åt det welfiska furstendömet Calenberg, som bildades under 1400-talet. Efter trettioåriga kriget förlorade den sin militära betydelse och revs. Idag är det en ruin med underjordiska valv, omgiven av höga vallar. Det närbelägna godset Calenberg har fått sitt namn efter slottet Calenberg.

Calenberg

Slottet ligger på Calenberg, som har en höjd på 70 meter över havet. Det bildades för nästan 100 miljoner år sedan, i början av övre krita under cenomanium. Innan slottet byggdes stack den upp som en kalkmergelbank mellan Leines dåvarande flodarmar, cirka 10 meter över flodslätten. Den omfattar inte bara området kring slottet Calenberg, utan sträcker sig ytterligare 500 meter norrut. Därför måste slottets vallgrav grävas mer än tio meter djupt in i kalkmergelbanken.

© C. Wyrwa

Resterna

Ruinerna av fästningen ligger i området Alt Calenberg, som sedan 1997 ingår i det landskapsskyddade området Calenberger Leinetal. Av fästningen och slottkullen finns idag fortfarande vallar, källare och grunder kvar från borgen, slottet och Corvinuskällaren, samt rester av batteritornet. Batteritornet och de två källarutrymmena har varit stängda sedan mitten av 2008. I valvkällarna under slottets båda flygelbyggnader sover fladdermöss. Under perioden 1 oktober till 30 april bör de övervintrande djuren inte störas. I ett valv finns en flera meter djup murad brunn. De underjordiska källarna är så vidsträckta att två barn en gång gick vilse där och måste räddas av räddningstjänsten.

Enligt muntliga överleveringar ska det ha funnits underjordiska flyktvägar till Lauenstadt och till stiftet Hildesheim. Vallarna finns fortfarande kvar i nordväst, norr och nordöst. De omgivande vallgravarna är numera torra. Hela området är bevuxet med träd, buskar och nässlor, och man kan även hitta snödroppar och vilda påskliljor.