Aktiv vid vattnet

Würmsee

Würmsee i Kleinburgwedel inbjuder till en avkopplande promenad längs upplevelsestigen med sina åtta Land Art-stationer.

”Det finns en livfullhet här, sjön blir helt enkelt aldrig tråkig.” Det säger besökare som promenerar längs stranden av den lilla sjön, belägen i norra delen av regionen Hannover. Det är Würmsee vid Kleinburgwedel, som inbjuder till en avkopplande promenad genom grönt och blått. Här kan de njuta av frisk luft, observera trollsländornas flyg och lyssna till korspaddans läte. Åtta stationer längs upplevelsestigen erbjuder dessutom en härlig omväxling.
Vågstolar, träbrygga och badfigurer – en återgång till 1920-talet.

Turismtradition i Kleinburgwedel

Sjöns turisttradition med sina gyllene 1920-tal tar vid vid den första stationen. Där inbjuder två solstolar på en träbrygga till en paus med utsikt över sjön. Modeklädda figurer i naturlig storlek väntar vid räcket. Till badnympan med solhatt ansluter sig en man med kamera, som naturligtvis bara riktar sin lins mot sjön. Badklädda ungdomar blickar ut i fjärran. På den främsta brädan på bryggan, precis vid vattnet, står det ingraverat i ljusblått: ”Semesterhälsningar från Würmsee.” Den perfekta platsen för en selfie. Även det har man tänkt på.
En ögonvittne minns med ett brett leende de där dagarna vid Würmsee: ”Vi satt ofta parvis lite avsides från sjön bakom buskarna och ’förlovade oss’, så kallade man det på den tiden.” Idag skulle simning och i synnerhet båtliv vara oförenligt med skyddet av den mycket artrika och mångsidiga fågelvärlden.

Gästerna pumpar vatten själva

Besökarna får själva prova på: Vid en station kan de själva pumpa upp vatten med hjälp av tre svängpumpar i olika färger. Vattnet rinner ner från himlen som regn från ett moln, rinner naturligt ner i sjön som grundvatten nära ytan eller kommer ut ur kranen. ”På så sätt kan alla själva prova på eller blöta ner fötterna, vilket skapar en starkare koppling till sjön än om det bara fanns skyltar där”, beskriver Frank Nordiek en del av konceptet. Tillsammans med Wolfgang Buntrock från Atelier LandArt i Hannover har han skapat upplevelsestigen.
Den svängande vattennivån spelar en viktig roll vid en annan station. De två landskapskonstnärerna har med terrasserade hålgaller vid stranden skapat en världsnyhet – den gångbara vattennivån. Där kan man inte bara avläsa den aktuella vattenhöjden på tavlor, utan också gå barfota i vattnet eller stå på torra land på gallret.

Extrema väderförhållanden som under ett förstoringsglas

Förutom de nackdelar som beskrivits har den varierande vattennivån dock också sina fördelar: Det som för ett halvår sedan, under torkan, var en källa till kritik – bristen på vatten – har nu, med den höga vattennivån efter de rikliga regnen i mars 2020, förvandlats till ett fantastiskt naturskådespel. ”Som under ett förstoringsglas observerar vi vid Würmsee de allt mer uttalade extremväderförhållandena”, betonar Wolfgang Buntrock och tillägger: ”Det är fantastiskt vid sjön just nu! Med den höga vattennivån blir det en helt annan upplevelse.”

Hur allt började

År 2016 inleddes arbetet med att återuppliva sjön. Träd och buskar avlägsnades och slammet rensades bort. Målet var att åter göra det möjligt att uppleva sjön. Ett uttalat mål var också att informera om sjön, dess historia och dess djurliv direkt vid stranden.
De besökare som tillfrågades i en undersökning uttryckte tydliga behov: De ville gå en runda runt sjön, observera naturen, dricka kaffe och tillbringa en till två timmar vid sjön. De älskar växlingen mellan skog och vatten, näckrosorna, grodkonserten, enkelheten och den friska luften. Medan det tidigare fanns en båtuthyrning och det till och med var tillåtet att simma, är båda dessa saker sedan länge förbjudna. Den kraftigt varierande vattennivån leder till en stor lerig yta det ena året, medan vattnet står en halv meter högt det andra året.

Tre ”torvätare” väcker nyfikenhet

Inte långt från den tillgängliga vattennivån påminner tre röda stålfigurer om områdets förflutna som myrmark. Det är de så kallade ”torvätarna”. När grundvattennivån är hög står de med fötterna i myrrester från en våtmark som inte får beträdas. Men de uppseendeväckande skulpturerna, som är cirka tre meter höga, syns tydligt från stigen tack vare sin röda färg. Färgen, som var kontroversiell i början av planeringen, accepterades till slut. ”Vi hittade av en slump en ekollon där som hade nästan samma röda färg”, minns Frank Nordiek.

Vattenfauna i form av stålmodeller att beskåda vid båten

Det har alltid funnits tillräckligt med observationer av fågellivet. Däremot ser det annorlunda ut när det gäller vattenfaunan. För att inte behöva nöja sig med allmänna klichéer genomfördes en mindre kartläggning tillsammans med en expert från den lägre vattenmyndigheten. Några av de konstaterade arterna dokumenteras vid en annan station. Landskapskonstnärerna kom också på en passande lösning: i änden av en brygga byggd av sidledes förskjutna plankor ligger en båt och guppar i vattnet. Där är stålmodeller av dagsländor, vattenskorpioner, gulbruna skalbaggar eller mygglarver fastsvetsade. Även detta har ett stort upplevelsevärde. Särskilt eftersom man från bryggan kan blunda i den magnifika kvällssolen. Med lite tur svävar en isfågel förbi i bild. Guldspottare, som älskar fuktiga lövskogsmarker, hittar också skydd i närheten. Ett imponerande skådespel vid låg vattennivå är de många gråhägrarna, som får sin mat i form av de många fiskarna serverad som på ett gyllene fat.
Från en bänk på andra sidan sjön kan man däremot njuta av morgonsolen, och mer än så: den skogrika fågelön som syns därifrån pryder Würmsee. Blicken faller dessutom på tre högt belägna bostäder som konstnärerna har byggt i strandzonen. Vem skulle vilja bo i de sju meter höga boen? ”Det överlåter vi helt åt betraktarens fantasi”, förklarar Frank Nordiek. ”Det enda som är säkert är att det finns mer omkring oss än vi kan se eller höra.”

Sittande på en bänk i samtal med djuren

En annan station är också imponerande. Där sitter (i form av stålfigurer) en räv och en fälthare bredvid en på bänken. Blicken dras också till hägrar, paddor och isfåglar. Temat är frågan: Vad behöver jag för att leva? Människan: mindre än hon tror. Djuret: mer än det har. Så kan var och en fråga sig själv: Hur ser mitt ekologiska fotavtryck ut? Vad kan jag ändra i min vardag? Hur bidrar mina vanor till att allt förblir som det är? Ska det förbli så? Vad återstår?