Leinewelle klarar ytterligare ett juridiskt hinder

Förvaltningsdomstolen meddelade vidare den 12 januari 2021 följande:

"Fiskarföreningen Hannover e.V. har väckt talan mot detta tillstånd vid förvaltningsdomstolen. Föreningen gör gällande att projektets miljökonsekvenser inte har utretts tillräckligt och att inget förvaltningsförfarande som är anpassat till projektets vattenekonomiska omfattning, med motsvarande allmänhetens deltagande, har genomförts. Enligt föreningen krävs det att en miljökonsekvensbedömning och ett planfastställandeförfarande genomförs. Vidare anser käranden att utövandet av sin fiskerätt påverkas på ett oproportionerligt sätt, eftersom projektet i praktiken utesluter sportfiske på platsen och totalt sett hotar att leda till en minskning av fiskbestånden i floden Leine. Dessutom kritiseras den ekologiska försämringen av vattendraget som lek- och viloplats samt som genomströmningsvattendrag för fiskar.

Domstolen följde inte detta resonemang. Enligt kammarens uppfattning hade regionen Hannover, inom ramen för den genomförda preliminära miljökonsekvensbedömningen, på ett tillräckligt sätt utredt de relevanta omständigheterna med stöd av de många utlåtanden som den medförhörde hade lagt fram och med medverkan av sakkunniga myndigheter. Den hade på ett begripligt sätt bedömt de framkommna resultaten så att projektet inte förväntades medföra några väsentliga negativa miljöeffekter och att en ytterligare miljökonsekvensbedömning därför inte behövde genomföras. Utvärderingen av den framlagda vattenekologiska undersökningen, expertutlåtandet enligt vattenramdirektivet, expertutlåtandet om artskyddslagstiftningen och den preliminära miljökonsekvensbedömningen avseende fauna, flora och livsmiljöer hade inte, ur något av de granskade perspektiven, gett anledning att anta att det planerade projektet skulle kunna medföra betydande negativa miljökonsekvenser. Det är också relevant att floden Leine i den berörda vattensträckan redan nu inte är passerbara för vattenlevande organismer, eftersom fisken inte kan ta sig förbi dammen nedströms Friederikenplatz. Det är dessutom att förvänta att flodsträckan fram till dammen i stort sett förblir tillgänglig för fiskar även efter anläggningens uppförande, eftersom Leines tillstånd utanför driftstiderna inte skulle skilja sig från det nuvarande och eftersom det under driftstiderna planeras ett individuellt utformat och av sakkunniga godkänt ekopass, vars effektivitet enligt det beviljade tillståndet ska dokumenteras gentemot de behöriga myndigheterna. Käranden invände även, utan framgång, mot det felaktiga valet av förfarande. Utan skyldigheten att genomföra en miljökonsekvensbedömning skulle det nämligen ligga inom svarandens diskretionsrätt att välja ett plan godkännande i stället för en planfastställelse. Ett sådant plan godkännandeförfarande skulle inte ha gett käranden några ytterligare rättigheter till medverkan i tillståndsförfarandet. Detta är dock en förutsättning för att kunna åberopa ett absolut förfarandefel.

Tillståndet kränker inte heller kärandens fiskerätt. Det rör sig här om ett privat intresse som, i händelse av en användningskonflikt, måste avvägas mot motstridiga intressen, värderas och förenas. Slutsatsen att fiskerätten måste vika för det planerade projektet är enligt dessa riktlinjer rimlig, eftersom det inte finns några väsentliga belägg för att projektet skulle ha en negativ inverkan på de totala fiskbestånden i Leine eller kunna påverka fisket utanför den konkreta projektplatsen. Begränsningen att i framtiden dela platsen vid Schlossstraße med den medförhörde är, mot bakgrund av de många andra lämpliga fiskeplatserna även i omedelbar närhet, enligt domstolens uppfattning framför allt acceptabel eftersom det inte går att hitta någon annan liknande lämplig plats inom stadsområdet för projektet ”Leinewelle”.

Slutligen är inte heller den åberopade överträdelsen av EU-rättens krav på att vattendraget ska förvaltas på ett sådant sätt att en försämring av det ekologiska och kemiska tillståndet undviks och att ett gott tillstånd upprätthålls eller uppnås, relevant. Käranden är inte en erkänd miljöorganisation, vilket innebär att han – till skillnad från en miljöorganisation i samband med en grupptalan – endast kan åberopa denna aspekt mot ett myndighetsbeslut om den påstådda försämringen direkt berör hans egna skyddade rättigheter. Detta är dock inte fallet, eftersom fiskerätten varken är ett rättsintresse som skyddas i detta sammanhang, och det inte heller föreligger något direkt samband mellan de möjliga ekologiska eller kemiska förändringarna och de påstådda effekterna på fisket.

"Fjärde avdelningen har godkänt överklagandet till Niedersachsens högsta förvaltningsdomstol av domen."

(Publicerad den 13 januari 2021)